AAAAAAAAAAAAAJdljkfhdakjghdk.gjdafmhdsvm,lg bhölvxf.v

Sitter just precis nu och försöker förstå franska tävlingskalendrar i någon himla tabellform – som är helt snedförvridna. Utan länkar. UTAN länkar. Hur kan man INTE ha länkar? Måste därför googla varenda tävling vilket leder till NYA sidor som är totalt obegripliga. Google Translates översättningar är även de… MINDRE BRA.

Skulle kanske ha hängt med lite bättre på Kent(hette han så?)s lektioner…

Nu sitter jag här igen. Likadant alldeles för många kvällar i veckan. Oduschad, äcklig, ful, halvhungrig (igen) och NOLL energi till saker som kanske borde hinnas med innan det blir en ny dag. MEN! Då har jag lärt mig att man ska tänka att man faktiskt VILL göra dessa.. mindre roliga… saker. Om man VILL göra dem, så blir det ju helt plötsligt mindre… mindre roligt.

DOCK, mina vänner, så har jag självklart tid, lust och ork till er. Kollade mobilen nyss, och kom på att det måste finnas i alla fall NÅGON trevlig bild att lägga upp här. Som exempelvis på mina stövlar…. Ni får ursäkta den uppdateringen. Fy. Riktigt dåligt. DÅÅÅLIGT (uttala det med ett effektfullt tonläge, så att eftertrycket kommer fram ordentligt. Känner ni någon som kan säga detta ord EXTRA bra, lägg på hans eller hennes röst…). DÅÅÅÅLIGT!!

Och dääär tappade jag tråden.

Bilder. Hade jag några sådana? OM jag hade, jag hade alldeles för många. Eller kanske inte. Men några!

MÅSTE verkligen träna på att inte skriva varenda ord jag tänker. BLÖÖÖÖÖ.

Finn två…mindre fina… fel. (och notera den oläsliga texten i hjärtat – NYSTÄDAT !)

”Vi tänkte såhär, tjejerna gör salladen och vi killar sköter grillen….?”. Whhaat? GUDRUN! Inför mansskatt!

”Om vi tjejer ligger på soffan, så kan ni killar sy upp gardinerna..?”
(Känner mig, i skrivande stund, inte riktigt värd mitt betyg i syslöjd. Hoppas inte att Ann-Britt läser detta.)

HUh?

Ena värden, och den enda som fastnade på bild.

Plånboksjakt (måste ju ha en med ett helt visa-upp-körkortet-fack i) på stan. Söndag eftermiddag, en halvtimme innan stängning. Knökat med folk på Drottninggatan. Whhaat? Hade ju planerat in i minsta detalj att det skulle vara FOLKFRITT  på stan då? Hamnar mitt i den stora klungan, som rör sig åt ett och samma håll(…?). Vilka är de? Vart kommer de från? Vad vill de?

Vilka är dessa, som tar upp min tid och plats?

Jeevla Postkodslotteriet.

Finn ett fel i klungan.

Jag.

Det vara bara jag som gick där utan en stor, fet check i handen (på minst 80 000), och dessutom med en trasig plånbok i väskan.

Happy for you.

Hihihihihihihihihhih – säger Maja.

Nuni! Nu finns det en MAJA LINNEA ROGEMYR med ett rosa kort i plånkan ute på vägarna (rikslarmet går ut imorgon).

Premiärturen gick enligt regelboken och säkert till COOP, för att leta upp något trevligt ätbart till mitt sedvanliga kvällste. Leendet fanns där. Hela vägen – även i rondellen. Addera till det ett lite halvhysteriskt (helhysteriskt) fnissande som gick obesegrat ut ur matchen.

Väl framme vid COOP insåg jag att min kära faders problem med att välja parkeringsruta förmodligen går i rakt nedstigande led. MEN! Graciöst och avslappnat (..) gled jag in på bästa möjliga plats (att de närmaste 40 rutorna var tomma, behöver man ju inte nämna).

Happ. Stäng av bilen.. Hmm.. HUR FAN STÄNGER MAN AV LÅDDAN?! Tror att man brukar kalla det ”hjärnsläpp”. Friläge vare va? Handbromsen kan vara bra att ha… Om jag provar att lyyyyfta vänsterfoten liiiiite nuuuu….? JAAA!!!! 1-0 till mig.

In på COOP… Justja. Plånkan. I bilen.

1-1.

Vårruset. Kvinnor, tanter, tjejer, flickor och utklädda män med otrolig humor springer fem kilometer tillsammans. Lägg till detta ett pissigt väder, gummistövlar, vinterjacka och ett stort kolon D, mer eller mindre äkta.

Det är lika motigt varje år att ställa sig på ett öppet fält när det regnar katter och hundar (VÄDERGUDAR! HÖR IF GÖTAS BÖN!). Ändå blir man lika glad i hjärtat varje vår, när man ser den oändliga massan av extremt entusiastiskt kvinnfolk. Där står de och viftar med händerna och hoppar upp och ner i otakt till musiken, som att det var det sista de gjorde på denna jord. Fantastiskt!!

Måndag: 

- Vaknade klarvaken klockan 05:42, tre minuter innan klockan ringde. (10vp)
- Innan klockan har slagit 10 hade jag skaffat mig ett K Ö R K O R T. (100vp)
- Möte med Aktivas råd i min förening (20vp) 
- Har man kontakter, så har man – bjuden på fika av resturangägaren. (10vp)
- Sa nej till träning och en första biltur ensam i fordonet. Lyssnade på kroppen. (30vp) 

= 170vp

Tisdag:
- Stampade ursinnigt i marken när jag missade bussen. (-40vp)
- Lyssnade på ”Fiskar som viskar” med Martin när jag väl kom på en buss. (-20vp)
- Köpte ett blått nagellack (-20vp)
- Köpte kläder på barnavdelningen i storleken 9-10 år. (-100vp)

= – 180vp

Ena dagen: independet, grown-up woman i sina bästa mogna år.
Andra dagen: … vad hände?

Vuxenpoäng och nya inköp

Är det okej att gilla en låt som spelas på radio 24/7? Är första gången (bortsett från Coldplays Viva la Vida, förstås) som jag faktiskt blir glad av en låt som håller på att spelas sönder, och det varje gång jag hör den (OFTA). Det känns sådär och väldigt mainstream, men jag står för det. Lite halvt i alla fall. Är dock inte riktigt mogen att skriva ut låtnamnet här. Inte än, men det känns som att jag är nära att sjunka så lågt. Faktiskt. Återkommer.

Kan i stället, skriva ut något mycket mer personligt i musikväg: Sitter just nu på altanen och sjunger om fågeln Roger som bodde på landet. Detta alldels för högt och alldeles för falskt för att mina grannar på något sätt ska kunna uppskatta det, om de nu hör.. vilket de förmodligen gör. Känner dock att jag är inne i ett flow som är bra för mig själv och min egen (skade)glädje. Alltså fortsätter jag.

En månad kvar tills det blir RIKTIG musik. Springsteen. Live. Sydfrankrike. Super (franskt uttal!!!!!).

Helgerna var tidigare ett säkert kort. Peace, svett och kärlek i hallen. Inget annat. De som går in för träningen tillräckligt för att pallra sig iväg även en lördagsmorgon. Ingen annan. Bra folk. Ingen annan.

Annat är det nuförtiden. Hoppande, dallrande och skrikande, lilaglittrande rosetter har invaderat helgmyset. De senaste åren har det ändå varit ganska trevligt med de små söta gymnastflickorna hoppandes på rad, utan att göra så mycket väsen av sig mer än att spela någon Disneylåt då och då. Samma sak med hunkarna i bar överkropp som alltid lyckas göra omänskliga rörelser och hopp. Det går liksom att titta på, men nu… detta… det är bara… SÅ FRUKTANSVÄRT LAMT.

Att de kan räkna till åtta har rosetterna i alla fall bevisat, och jag måste ju erkänna att det är en bra kunskap, men tack och bock – VI VET DET NU!!! Att de dessutom har startat hunddagis parallellt med sitt räknande är bara så… UNDERBART. U-N-D-E-R-B-A-R-T.

Trots denna halvirritation, som jag nu fick ur mig, måste jag ändå tacka. – För ett ganska bra och underhållande samtalsämne.

Tack.

För övrigt. MYCKET bra träning idag.